World Reef Day firas varje år den 1 juni och bidrar till att öka allmänhetens medvetenhet om det ömtåliga biologiska systemet av korallrev i våra världshav. Dagen samlar olika människor, inklusive dykare, akvatiska naturvårdare och sociala aktivister, för att komma på olika idéer och tekniker för att skydda vårt havs revekosystem från nedbrytning.
Innehållsförteckning
Var finns korallreven i Egypten?
Det finns omfattande kantrev inom och söder om Suezbukten och Aqaba. kantrev har utvecklats längs Egyptens Röda havskust, såväl som i Suezbukten och Aqababukten, som sträcker sig från Gubala i norr till Ras Hedarba vid den sudanesiska gränsen.
Finns det korallrev i Medelhavet?
Det är sant att Medelhavet, till skillnad från många delar av världshaven, inte har några korallrev. Men det har fortfarande ett rikt och mångsidigt undervattensliv. I själva verket är 40% marina arter från Medelhavet unika för denna region och kan inte hittas någon annanstans i världen.
Finns det korallrev i Östersjön?
Det finns inga korallrev i Östersjön. Under Östersjöns yta växer en lång, bandliknande växt som kan bli upp till en meter. Vanligt ålgräs eller ål (Zostera marina) är en fröväxt av marint ursprung.
Ålar växer på vidsträckta ängar på havets botten, på en till åtta meters djup, längs Östersjökusten. I Finland växer ål ofta tillsammans med andra fröväxter av sötvattensursprung. Detta är något som är unikt för norra halvklotet, där ålängar vanligtvis endast består av ål. Fält med flera arter finns vanligtvis bara i tropikerna.
Ålängar kallas för Östersjöns korallrev, och de är både betydelsefulla och vackra. Ålgräsens många roller i det marina ekosystemet gör gröna ängar mycket spännande. Vid en första anblick kan ängarna tyckas ointressanta, men tittar man närmare så ser man att det vimlar av liv.
Historia om revutforskning
De äldsta korallerna dök upp för cirka 500 miljoner år sedan eller ännu tidigare. Forskare föreslår att de har sitt ursprung som enkla, ensamma organismer och med tiden och ständiga miljöförändringar har de utvecklats till de vackra korallrev som finns idag.
Under en istid för cirka 440 miljoner år sedan sjönk havstemperaturerna exponentiellt och ett stort antal koraller började krympa från havet. Detta kallas utrotningshändelsen Ordovicium-Silur. För cirka 410 miljoner år sedan, under devonperioden, började koraller dyka upp igen. I slutet av denna period började steniga koraller, en sällsynt revform på den tiden, växa. Sedan, för cirka 350 miljoner år sedan, försvann koraller igen på grund av instabila havsnivåer.
Efter 100 miljoner år dök koraller upp igen och förstördes återigen av Perm-Trias-utrotningen för 250 miljoner år sedan, där mer än 90% av havsdjur drabbades. Minskade syrehalter och ökad koldioxid i havet orsakade denna tragiska utrotningshändelse.
Efter att ha försvunnit och dykt upp igen under ytterligare några miljoner år, dök korallreven äntligen upp igen för 46 miljoner år sedan och försvann för sista gången i mitten av eocen. 20 miljoner år senare återvände de äntligen i form av Stora barriärrevet i Australien, upptäckt 1770 av den brittiske upptäcktsresanden kapten James Cook.
På senare tid har några av de vackraste reven minskat på grund av korallförluster, stigande havstemperaturer och giftiga föroreningar. Dessutom anses även fiske och användning av olika vårdprodukter och ökad turism som hot mot korallrevens välbefinnande.
